FA-loggan  
Torgny Larssons ledare  
  Hem ::
   
 

Arkiven finns dom?

Regionala kulturplaner finns nu beslutade och frågan är hur det kommer att påverka kulturlivet i stort och smått. Med viss oro har vi inom arkivsvären sett processerna i landet som vaskade fram planerna. Känns som vi lämnat en trygg hamn och ger oss ut på öppna vatten. Nu gäller det att på annat sätt klara av stormar och ibland snabba vindkantringar. Därav den något sökande rubriken.

Under helgerna har jag med både kulturpolitiska och arkivcyklopiska ögon gått igenom åtta planer lite slumpmässigt utvalda.

Läsning som både roar och oroar. Man kan tydligt se politiska ögonstenar glimma extra mycket i flera av planerna. Kan vara allt från opera till något specialiserade museer.

De nationella målen säger:
”Kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund. Alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet. Kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling.”
För att uppnå målen ska kulturpolitiken:

  • Främja allas möjlighet till kulturupplevelser, bildning och till att utveckla sina skapande förmågor.
  • Främja kvalitet och konstnärlig förnyelse.
  • Främja ett levande kulturarv som bevaras, används och utvecklas.
  • Främja internationellt utbyte och samverkan.
  • Särskilt uppmärksamma barn och ungas rätt till kultur.

Verkligen uppfordrande utgångspunkter för hela kultursektorn som under en kort historisk period varit ett avgränsat fält, vid sidan av övrigt samhällsliv. Nu kan vi se en förskjutning mot ett inkluderande kulturbegrepp där kulturen ska samspela med andra samhällsområden.

Begreppet ”aspektpolitik” som först kom till uttryck i Kulturutredningen (2009) är ett tydligt exempel på detta. Det nya perspektivet innebär att kulturen får en alltmer självklar plats i mer övergripande planer och strategier. Kulturen konkreta betydelse för attraktivitet och tillväxt har blivit allt tydligare.

Vi måste samtidigt analysera och värdera vad som händer i omvärlden. Många trender påverkar otvetydigt förutsättningarna för kulturproduktion och kulturkonsumtion. Här kommer några exempel på detta:

Klyftorna ökar. Sedan början av 1980-talet har inkomstspridningen ökat i Sverige. Det finns en digital klyfta i samhället som påverkar den digitala delaktigheten.

Kulturkonsumtionen ökar. Det gäller såväl när man konsumerar kultur som när man skapar själv. Antalet arenor som en människa kan medverka på har ökat starkt bland annat beroende på framväxten av nya nätkulturer.

Hårdare konkurrens om finasiering. För personalintensiva verksamheter som kulturutövning ökar kostnaden mer än för varuproduktion. Det blir svårare att finansiera sådana verksamheter.

”Gratissamhället” expanderar. Gratistidningar ses som självklara och gratis nedladdning och åtkomst via nätet är något man tar för givet. Trenden kompliceras av upphovsrättslagstiftningen.

Allt viktigare att vara involverad och att delta aktivt. Vi är på väg från ett informationssamhälle till ett interaktionssamhälle där gränsen mellan deltagande och betraktande inte längre är entydig.
Till detta kommer att förändringar sker snabbt, förändrade generationsbundna kulturmönster samt kultur som hälsofaktor.

Hur klarar sig då arkivsektorn om vi bara har de glasögonen på oss när kulturplanerna granskas.
Väldigt olika för att ge det korta svaret. Det långa svaret tycker jag att vi gemensamt inom arkivsvären ska svara på tillsammans.

I några fall finns vi nästan inte alls. Problem med lagerutrymme, inga pengar och för lite personal står det i någon plan. Inga utmanande visioner alls utan bara problem. I många av planerna finns fina intentioner om samarbete över revirgränser för att värna kulturarvet. Ett par tar upp läroplanernas tydliga ambitioner att använda riktigt arkivmaterial i undervisningen. Några talar om grupper som borde får större utrymme såsom nysvenskar och döva. I ett par planer finns tydliga utvecklingsområden.

Fick man ta det bästa ur de åtta planer jag läst så skulle det bli ett riktigt bra avstamp för arkiven, MEN en sådan helhet finns inte. Vi är uppenbarligen inte riktigt med då de politiska
kulturmålen ska konkretiseras ute i regionerna. Risken finns att en utarmning kommer att ske om vi inte samfällt agerar.

Inom FA har vi diskuterat att vi borde skaffa oss en samlad bild hur det ser ut för arkiven efter
de beslutade planerna. Hur blir utfallet i konkreta termer. En sådan uppgift klarar vi inte själva av utan vill ha med er andra i ett sådant arbete. Vi kommer att dra vårt strå till den stacken.

Torgny Larsson
FAs ordförande

(ur »Arkiv« 1/2012)